Singel anno 1977

När du läser denna blogg ska du ta allt med en precis lagom nypa salt. Lägg till lite humor, underfundighet och sunt förnuft så kommer det gå hur bra som helst!

Den eviga singeln

Ibland känns det så. Rätt ofta känns det så om jag ska vara ärlig. Det är hursomhelst en ganska bra benämning på mig. Med ett undantag, jag skulle vilja lägga in ordet ofrivilligt.

För det finns inte mycket jag önskar mig i livet, mer än att träffa en partner att bilda familj med i framtiden och leva lyckliga i alla våra dagar. *Snyft*. Visst låter jag som ett riktigt bra brudgumsmaterial!? Ändå har jag aldrig haft ett riktigt förhållande.

Utåtsett, för dig som inte känner mig, framstår jag nog inte alls som den eviga singeln. Om du träffat mig på stan skulle du säkert tro att jag var gift och hade två barn, minst en kombi på uppfarten och var lyckligt gift. Eller åtminstonne hade ett stadigt förhållande.

Jag har nämligen varit med om en hel del i livet och har erfarenhet av många bra och dåliga saker och jag tror det syns utåt. Förutom just förhållande(n).

Läser man snyftspalterna med svar från ”relationsexperter” osv på en singels fråga om varför han eller hon aldrig någonsin träffar någon är svaret nästan alltid något i stil med ”försök jobba bort din blyghet” eller ”försök förbättra ditt självförtroende”.

Härromdagen läste jag dessutom att det blir alltmer populärt med singel-coacher. Men det är samma sak där, man utgår från att det alltid är mönster av blyghet och brist på självförtroende som ska brytas. Det är möjligt att det är så för många, men jag tycker inte det passar på mig. Jag är inte direkt blyg och har inga problem med att ta kontakt med folk. Det finns liksom inget att vara rädd för, dom allra flesta bits inte.

Något som jag tänker på ganska ofta nuförtiden är att mina vänner verkar se upp till mig. Jag är tydligen någon man kan lita på. Jag är den som alla kommer till när dom har problem, ska prata, klaga, gråta osv. Min roll är lite som Miss Ellie i Dallas, jag ska alltid ha lösningar och svar på frågorna.

Snäll och hjälpsam som jag är kan jag ju inte säga emot. Men visst, det kan tära lite på en att alltid ge mer än man får. Men det är det värt om man lyckas hjälpa och göra andra glada.

Många singlar tycks också ha lite mindervärdeskomplex som beror på utseendet. Jag bryr mig inte direkt. Ok, jag är inte den vackraste skönhet bland manligt släkte som vandrar på denna jord. Men jag är heller inte den fulaste. Man får acceptera hur man ser ut och vara glad för det.

Hur jag än vänder och vrider kan jag inte förstå varför jag är den ofrivilligt eviga singeln. Frågan för mig själv är fortfarande… Eh, va e problemet kompis?

Anledningen till den här bloggen

Varför i hela fridens namn lägger jag ner tid på den här bloggen? Jo, den här bloggens uppkomst har ett par olika anledningar, även om jag naturligtvis skulle önska att jag aldrig mer behövde skriva ett inlägg här.

• Jag vill ha någonstans att anonymt kunna avreagera mig, tycka till och ventilera saker och situationer som har just med mitt singelliv att göra. Bra saker och dåliga saker – du får gärna kalla det senare för klagosång om du vill.
• Det finns många som jag. Killar som tjejer. Vi som aldrig – ännu – lyckats träffa någon på allvar.
• Jag är nyfiken på hur folk som läser bloggen kommer att reagera.

Hm, jag vet inte om den här presentationen blev riktigt som jag tänkt. Men har du kommit ända hit ner och inte heter Google säger jag tack för att du läst. Lämna gärna en kommentar!