Hur är egentligen könsfördelningen på nätdejtingsidorna? Ofta får vi höra om den oerhörda överrepresentationen av män, som också sägs vara anledningen till att män har så mycket svårare att få kontakt än kvinnor har.

Jag var lite nyfiken och gjorde några enkla sökningar på Spray som gav följande, lite överraskande resultat. Sökningen gäller medlemmar som varit aktiva på Spray Date senaste veckan.

18-24 år: 2530 män (42%), 3507 kvinnor (58%)
25-34 år: 13373 män (62%), 8030 kvinnor (38%)
35-44 år: 9601 män (67%), 4643 kvinnor (33%)
45-54 år: 3394 män (60%), 2268 kvinnor (40%)
55-64 år: 944 män (57%), 713 kvinnor (43%)
65+ år: 166 män (62%), 101 kvinnor (48%)
Totalt: 30008 män (61%), 19262 kvinnor (39%)

Nu har jag i stort sett ganska liten tilltro till Spray över huvudtaget, men om deras sökfunktion inte ljuger har vi alltså en överrepresentation av män på ca 56%. Jag trodde faktiskt det skulle vara värre!

Efter att ha räknat ut allt detta, ser jag att E-kontakt har offentlig statistik som bekräftar ovanstående siffror. Då kunde jag ju alltså skippat hela projektet…

En intressant obesvarbar frågeställning finns dock: Hur många av profilerna är egentligen singlar och söker aktivt? Om vi utgår från den vanliga tesen att män är svin och att det således finns betydligt fler män än kvinnor som är ute efter något vid sidan av. Ja, då kanske det inte är så himla stor obalans ändå!

Jag har precis suttit och kikat lite på Singelfestival, dvs ett företag vars affärsidé är att tjäna storkovan på oss stackars olyckliga singlar. Hursomhelst läser jag att dom arrangerar After Work för singlar på flera olika orter i Sverige. Ganska imponerande får jag säga, det förkommer många aktiviteter över hela landet.

Singelresor har ju förekommit sedan länge, men det här med After Work för singlar då? Är det någon som provat på detta? Visst låter det lite spännande, jag borde kanske prova nästa gång cirkusen kommer till stan!

En liten fundering dock… Jag får intrycket att dessa ”sammankonster” riktar sig mest till åldersgruppen 40+ eller kanske tom 50+?

Hur maximerar man sin synlighet på singelmarknaden? Ett alternativ är naturligtvis att registrera sig på så många nätdejtingsidor som möjligt.

Ett annat alternativ är att få Aftonbladet att skriva om dig. Men då brukar det krävas att du är någon form av kändis, fram tills nu. Tydligen har dom börjat med personliga småporträtt i artikelform av singlar. Snacka om att ha lyckats sticka ut och maximera sitt marknadsföringsområde! Det ska bli väldigt spännande om dom följer upp det hela om några månader.

Jag skulle aldrig våga ställa upp på att bli intervjuad som sökande singel på det viset, av två anledningar…

1. Jag är kille och skulle därför framstå som alltför desperat, det är en avsevärd skillnad mellan hur kvinnor och män uppfattas i detta fall.

2. Mitt jobb skulle kunna bli lidande. Som småföretagare kan jag inte ta risken att förlora en kund som kanske tycker jag verkar konstig eller knäpp som blottat mig i pressen… Det måste vara något fel på honom som aldrig lyckas hitta en kvinna (jo, det finns det typen av inåtvända människor). Jag är redan tillräckligt nervös över att någon kund ska hitta mig på en nätdejtingsida…

Men om man inte är rädd för något av ovanstående är det naturligtvis bra för dom få som för möjlighet att berätta för halva Sverige att här finns ett riktigt kap!

Jag måste nämna i sammanhanget att jag förra året fick två ganska långa mail från en kvinna på E-kontakt (trots att jag svarat negativt på det första). Några dagar senare kollade jag lite på ett avsnitt av idiotisåpan ”Bonde söker fru”, tror du jag blev förvånad när jag så samma kvinna i programmet!? Nu har hon dock hittat kärleken och är reklampelare för lyckad nätdejting. Kul för henne, men snacka om att vara desperat. Eller var det kanske bara maximerat marknadsföringsområde…

Det här är ett intressant inlägg tycker jag!

Jag har varit i Stockholm och jag har varit på Stureplan. Men att det skulle vara en övervägande del snygga, smarta, framgångsrika kvinnor i en aldrig sinande ström håller jag nog inte med om. Inte där och inte på något annat ställe heller. Är det inte snarare så att det allt som oftast är en majoritet av män..? Med en lagom skev världsbild och lite fördommar mot stureplansklientelet lutar mina tankar åt att det är kvinnorna som dras till männen och inte tvärtom. Men då snackar vi alltså det vackra och rika innefolket, där statusen är viktigare än allt annat.

Ibland undrar jag hur vi killar orkar. Orkar uppvakta, orkar flörta, orkar visa intresse och verkligen skärpa oss för att visa att vi är ute efter mer än sex.

Sportbarer däremot, det är grejer det!

Det är full rulle på dejtingsidorna enligt Aftonbladet.

Ja nog är det tryck allt, men särskilt högt är det väl inte… Fast jag har iofs märkt en ökning i svarsfrekvensen från ca 0,5% till 0,8%, haha.

Tjejen som intervjuas i artikeln säger…

Det är helt sjukt vad mycket mejl jag får varje dag. Och jag letar ju, jag letar efter en kille som är ärlig på det stora hela, som är omtänksam och som finns kvar både i med- och motgångar. Det har varit ett problem med de senaste killarna jag träffat…

Ännu ett exempel på en tjej som förmodligen alltid lyckas falla för fel typ av killar. Men man ska ha i åtanke att majoriteten av både killar och tjejer faktiskt är ärliga, omtänksamma och lojala. Varför hör man då detta så ofta? Därför att det finns en klick killar med inbyggd tjejmagnet som dejtar mycket mer än övriga killar och väldigt ofta är detta players.

Tjejen i artikeln nämner att hon får sjukt mycket mail. Ja visst, det får ju alla tjejer så det är inget konstigt. Det tråkiga är att dessto större mängd mail, desto mindre chans att mottagaren tar sig tid att läsa det och kolla igenom avsändarens profil i lugn och ro, istället för att bara skumma igenom och kolla på bilden (som alltsom oftast avgör). Jag är övertygad om att tydlig information i profilen om vad man söker minskar mängden ointressanta mail.

Generellt tycker jag faktiskt att både tjejer och killar är ganska dåliga på att beskriva vad det egentligen är dom är ute efter och vilken typ av människa dom söker. Och jag är säkert likadan själv. Ovannämnda tjejs profil på Mötesplatsen är ett exempel, fast visst, hon var söt .

Det förekommer ett tips i artikeln som kanske funkar bra för tjejer… Kontakta minst 5 singlar som du tycker ser trevliga ut. Jaha, gör samma sak som kille och chansen för svar är ingefär lika stor som största lottovinsten.

En av de få, enligt mig, kloka tipsen är… Gå på dejt så snart du bara kan. Japp, det har jag skrivit tidigare om också. En snabb träff är bäst, det är verkligheten som gäller och man minskar risken för besvikelse över raserade luftslott. Dessutom är det mycket intressantare att gå på dejt med någon man inte vet så väldigt mycket om. Hur kul är det med en första dejt efter tre månaders mailande där man redan avhandlat 99% av sitt liv.

Och det förekommer ett tips som jag absolut inte gillar… Bestäm dejt med någon som inte alls verkar din typ. Det måste vara fel väg att gå, jag skulle exempelvis aldrig gå på dejt med en tjej som är övertygad kommunist

Det kan vara lite knepigt att förstå vad personer egentligen menar, hur dom är och vad dom vill enbart genom att läsa en presentation på nätet. Som vanligt så är verkligheten mycket enklare…

Jag tror själv att jag ibland övertolkar och ibland undertolkar innebörden av olika ord och uttryck. I vilket fall försöker jag alltid tolka med en positiv inställning.

Sedan kan man naturligtvis ställa in sig på att vara negativ redan från början och försöka förvränga en presentation genom att tolka så fel det bara går. I så fall kan man använda sig av ordlistan hos girltalk.se :)

Det var ett tag sedan jag skrev något här. Ett riktigt bra tag sedan faktiskt. Ja, jag skäms. Sorry!

Jag har helt enkelt inte haft tid och lust att orera över singellivet – dessutom har det ju varit sommar!

Man kanske skulle kunna tro att jag inte är singel längre… Men ack nej, så väl är det inte. Jag är fortfarande singularis. Singel, singlare, singlast. Kan man vara mera singel än andra singlar…

Först kom småsingeln, sen kom medelsingeln och sist kom den eviga singeln, singlast av dem alla!

Några nätflirtar har jag faktiskt träffat IRL i sommar, men inget har resulterat i något mer (än). Jag har en hopplös förmåga att bli kompisar med allt och alla, så även tjejer som jag varit intresserad av från början. På något vis lyckas jag alltid tappa attraktionen och övergå till att tycka… Tja, men det här är ju en himla härlig person. Och så kommer kompiskänslorna istället. Men det är kanske lika bra det, äkta attraktion ska ju inte försvinna, eller hur!?

Sista dejten verkade dock lite lovade, det verkade ömsesidigt att både ville träffas igen. Vi har hörts av två gånger sedan dess, men nu känns det som hon försöker dra ut på det och har tappat intresset och jag är en såndan som inte vill stressa hur gärna jag än vill träffa henne igen. Jaja, vi får väl se vart det bär…

Jag har i alla fall kommit fram till den slutsatsen (som jag iofs anat tidigare) när det gäller nätdejting, att det är bättre att träffas snabbt än att hålla på och maila fram och tillbaks i evigheter. Det är ju i verkliga livet som vi lever och ett utdraget mailande bygger bara luftslott som riskerar att rämna vid första dejten.

Egentligen vill jag inte heller kalla första träffen för en dejt, när det gäller personer man träffat via nätet. Varför? Jo, en dejt är ju en träff med någon man är intresserad och attraherad av. Kan man egentligen bli det av någon man inte träffat IRL? Nej, inte jag. I alla fall inte på samma sätt som om jag blir intresserad av kassörskan på ICA. Jag ser istället första träffen som första mötet och blir jag då intresserad och attraherad som man blir i verkliga livet… Ja då kan man träffas en andra gång och då kommer det kännas mer som en riktig dejt.

Det kryllar av kärlekscoacher helt plötsligt (nej, jag tycker fortfarande inte om dom) och vissa bloggar tom. Exempelvis Kärleksbloggen som jag precis läst lite av.

Frågan: Skulle jag lita på eller ta råd av…

• en tännistränare utan bollsinne
• en fet dietist
• en psykotisk terapeut

…eller i princip vem som helst utan verklighetsförankring som inte lever som den lär eller motsäger sig själv stup i kvarten.

Nej, det skulle jag inte.

Tack för besökarlistorna på nätdejtingsidorna. Men ibland undrar man över profilerna utan bild som kollar igen och igen. Är det någon man känner?

En gammal skolkamrat från svunna tider har kollat på min profil flera gånger nu. Jag har ingen bild på den sidan, men hon har.

Än har hon inte gjort mer än att kolla och det står inget i min profil som kan få henne att lista ut vem jag är.

Jag har inte träffat eller pratat med människan på över tolv år, men vi är naturligtvis kompisar på Facebook som alla andra (varför egentligen!?), så lite spännande är det.

Skönt iaf att se fler överblivna från samma kull.

Kollar hon igen ska jag nog vara schysst och skriva till henne vem jag är. Tror jag. Kanske.

Jag som trodde jag sett alla filmer. Men tydligen har jag missat en som verkar lite relevant ur singelperspektiv, SÖK från 2006.

Urusel kritik från recensenterna och en riktigt (icke) lovande presentation…

Lisa är trettioåtta år och singel. Hennes biologiska klocka tickar på. Hon provar att dejta på internet. Där visar sig allt vara som i det vanliga livet. Sex går före kärlek. Känslor dödar. Och ingenting är vad det ser ut att vara. Det blir en allvarsam lek, och Lisa sätter allt på spel.

Låter precis som en film jag skulle kunna såga i all oändlighet och hitta tusen fel i. Eller hålla med om precis allt. Ska bli underbart att se den! Dags att sparka igång DVD´n.

Update: recension
En bra film är en film med Persbrandt. Eller? Den var faktiskt mycket bättre än förväntat och lite småkul.

Iofs ingen särskilt bra reklam för singelkillarna på nätet, men vinklingen var inte helt oväntad med en tjej i huvudrollen.

En rekommendation dock. Nätdejta först och se filmen sen, annars kommer du aldrig någonsin våga nätdejta.

Och till alla singlars glädje och förfäran slutar den lyckligt